I många många år har jag aktivt jobbat för att "listan-på-saker-man-gjort-den-dagen-man-dör" ska vara så lång som möjligt. Upplevelse-junkie helt enkelt. Så att använda dagen till att göra något fysiskt för att uppleva en aktivitet hade inte varit aktuell.
Däremot bär jag med mig det trygga från när jag förlorade min man i cancer att vi hade inga "tänk om jag fått visa/säga/göra" innan han lämnade mig. Det hade jag velat att mina nära och kära också fått möjlighet till. Så den sista dagen skulle vigts åt att träffa alla jag älskar (restens själaro hade jag inte prioriterat) och prata om sådant man eventuellt ångrar och gett dem möjlighet att säga det de vill ha fått sagt. Inget missat, inget glömt ger verkligen själaro.
Det bästa är förvisso om man kontinuerligt ser till att ha sagt och gjort allt sådant man vill ha sagt och gjort om någon försvinner. För vetskapen om exakt dödsdatum är det tack och lov få som vet. Eller tyvärr kanske eftersom jag är för aktiv dödshjälp. Men det är en helt annan diskussion.
Jag hade ätit också. Fan vad jag hade ätit.
Frukost hade fått levereras från typ Hilton. Croissanter och äggröra och knaperstekt bacon. Cheddar och cream cheese. Och till lunch Whopper med extra ost och majo. Jag kan inte minnas när jag åt en burgare sist. Och B&J caramel chew chew tills det rann ur öronen. Sen hade jag ätit sylten, vaniljkrämen och marsipanen på en prinsesstårta. Och hårdstekt massor med kycklingfilé och doppat det i goda såser och ätit strimlad potatis med cheddar på. Efter det hade jag valt Oreo Madness-desserten från TGI Friday´s. Eller Mocha Mud Pie. I trippel-size. Svartcola till allt ovan nämnt. Hade ratat alkohol även på min sista dag. Och eftersom jag säkert hade känt mig äckligt mätt hela dagen hade det varit ok att röka också.
Fina tankar och livssyn... Sedan gillar jag din matorgie i andra delen av inlägget. Haha, du är rolig vännen min! Och så sugen jag blev på EFTERRÄTT!!! :)
SvaraRaderaKram