Då och då kommer känslan över en i någon typ av möte med en annan människa att "jag skulle vilja", "jag borde" etc.
Sedan ganska många år lever jag efter att följa den känslan när den kommer. Trotsar ev tidsbrist eller den så svenska känslan att inte ska väl jag tränga mig på. Jag är inte rädd för många saker men en rädsla jag har är att uppleva ånger. Känna att jag borde ha gjort något när det är för sent.
Jag riskerar hellre ett stort misslyckande än att ångra att jag inte försökte, att jag inte gav allt, inte vågade hoppa utför stupet med magen full av fjärilar. Det är att leva för mig, att ta chanserna när de kommer och inte välja det trygga utan det som jag i hjärtat känner är rätt för mig, den rätta vägen eller rättvisa för någon annan.
Det kan handla om att våga fråga en hemlös om jag kan köpa något att äta till hen, stå upp för någon som inte kan ta sin egen strid, våga älska en människa utan att veta om det leder till lycka eller hjärtesorg. Den röda tråden är att våga leva livet på ett sätt som inte leder till ånger, att leva som om jag bara hade en kort tid kvar! Kan inte tänka mig ett värre straff den dagen livet är slut, hellre en ryggsäck full av tillfällen då jag gjort bort mig, förlorat strider och hjärtekross än en ryggsäck tyngd av ånger.
Just nu lever jag i sviterna efter att i en situation ha satsat allt och förlorat stort. Men resan till misslyckandet gjorde mig lycklig och jag är stolt därför att insatsen var helhjärtad och jag kommer därför aldrig att känna ånger. Skulle göra det om och om igen, som en nattmal som dras mot ljuset.
Idag kom ett nytt tillfälle att göra skillnad. En bekant hade kommenterat ett inlägg från en ledsen arbetslös vän som uttryckt sin frustration över sin tillvaro. Kände att här kan jag göra skillnad och tog chansen. Skrev ett långt PM till personen med alla tips jag kunde komma på i arbetet med att skriva en jobbansökan. Fick svar en stund senare, han var mållös och rörd och skulle sätta sig ner och arbeta med sina ansökningar efter de råd jag gav. Skrev till honom att han gärna fick ställa fler frågor och be om fler råd.
Det enda han fick lova mig var att han när tillfälle gavs skulle hjälpa någon annan med något där han kunde göra en skillnad. Trots tidsbrist, trots att det kunde kännas konstigt att erbjuda sig.
Det lovade han.
Lovar du att starta en kedja av pay it forward?
"Be the change you wish to see in the world" - M Gandhi
Nyss kom en grannfamilj in och lämnade en vacker dahlia. De har sålt sitt fritidshus för de ska flytta från lgh till hus i Danmark och det blev ett mindre tårkalas! 
