Från fönstren kommer en röst som är gäll och sårad och frustrerad. Mellan varven hörs en mer dov röst och jag slits mellan att vara svensk och att vara mänsklig. Tänk om hon helst vill att någon knackar på dörren för att fråga hur det är. Och så kommer jag gå förbi för att inte blanda mig och jag kommer ångra mig tills jag förträngt det.
Det är kanske just det vi borde börja göra, blanda oss, för att få till en förändring.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar