Hur som så cyklade jag sedan runt för att hitta ett hål i väggen som sålde billig snabblunch men det är ju ganska svårt att hitta runt Gustav. I alla fall så stannade jag till med cykeln vid en kiosk vid kanalen som haft stängt ganska länge men nu öppnat i ny regi. Frågade genom luckan om de tog kort men fick ett tyvärr inte-svar. Jag blev ganske besviken för hungrig var jag och lite ont i fötterna av traskande i stilettklackar hade jag också. (Malmö är en jävlig stad att promenera runt i med smala klackar, helt klart designad av en man som aldrig testat att gå in sådana skor).
Då tittar mannen från kiosken ut från luckan när jag svänger och ska cykla iväg och säger "men du kan betala sen!". Jag stannade och bara tittade på honom. "Sen? Vad menar du med sen?". "Ja du kan betala sen!" säger han. Jag var tvungen att säga att det har jag då aldrig hört förut i denna staden.
Så jag fick min kebabrulle och läsk och cyklade iväg utan att ha betalat ett rött öre! Lovade att komma tillbaka imorgon runt kl 16:45.
Så jädrans fint, va´? Man får nästan tillbaka tilltron på mänskligheten och med det en tår i ögonvrån.
Det var fint det! Sånt är man inte bortskämd med! Man blir nästan rörd av människor som har den tron på att andra människor är så ärliga!
SvaraRadera