Nu avslöjar jag...

...svaret på vad detta inlägget innebar...

Jag har ju haft tillbaka datorn några dagar men glömt berätta, ville inte mobilblogga om det när jag fick mitt svar.

Jag läste en artikel på Aftonbladet Plus om en kvinna som kunde kommunicera med djur. Jag betvivlar inte att det finns individer med denna förmåga, jag betvivlar många individer som säger sig inneha denna förmåga.

Jag hittade hennes hemsida och mailade en förfrågan om att kommunicera med min Baltis! Hon svarade att hon behövde ett foto och djurets namn vilket hon fick. Förra veckan fick jag ett sms om att hon nu pratat med Baltis och att vi kunde ringas kvällen därpå.
Hon ringde upp som vi avtalat och jag var redan beredd på att sålla av det hon skulle komma att berätta. Då hon fått mitt namn via mailet fick jag utgå från att hon haft möjlighet att googla mig och läsa om Baltis på bloggen. Allt hon därför sa som kunde komma därifrån fick jag ju ta med en nypa salt.

Hon inledde med att berätta att det var sällan hon pratat med en så lycklig och glad hund. Han kände däremot att han var för liten för sin kropp, han ska tydligen varit terrier i flera tidigare liv. Han hade inte riktig kläm på hur man var som golden retriever för det var första gången. Jag som ogillar terrier... och sedan sa hon att hon ställt ett antal standardfrågor till honom;

Har du ont någonstans/är du sjuk?
Han kände sig stel i nacken och hade lite ont i höger bogblad. Inget allvarligt. Han var helt i fysisk balans och det fanns inget i kosten han kände brister i.

Vad älskar du att göra?
Inte helt otippat kunde han inte vara utomhus eller kela tillräckligt mycket...
men han hade berättat att vi för något år sedan tränat sök i skogen och att detta var något han saknade och fullkomligt älskade eftersom vi inte gjort det alls sedan dess. Detta kändes lite kusligt eftersom vi för ca 3 år sedan tränade mycket sök och sedan la ner det abrupt. Detta har jag inte nämnt på bloggen överhuvudtaget och om vi hade tränat detta alls t.ex. för en månad sedan hade det hon sa inte stämt alls. Mycket riskabelt om det var humbug. Vi har nu tränat "sök vanten" flera gånger och han hittar den varje gång!!! Superduktig är han.

Hon frågade om det var något han ville berätta för mig
Han berättade att första gången vi träffade varandra kände han att jag bar på en stor sorg (min man hade dött ett par månader tidigare). När han förstod att jag valt honom (jag hälsade på honom på en kennel, han skulle omplaceras) tog han självmant och frivilligt på sig ansvaret att göra mig glad igen, det blev hans livsuppgift. Han ville att jag skulle veta att han såg mig som sin klippa i livet och att han visste att han gör mig glad och lycklig.
Här kan jag ju säga att jag började tjuta i telefonluren ; )

Hon frågade mig om jag ville fråga honom om något
Jag berättade att vi har problem med andra hanhundar och att möten med tikar först är väldigt osäkert men sen går det bra, orsaken till detta.
Hon ursäktade sig en halv minut och sa sedan att han inte gav henne ett klart svar på detta för han hade valt att försöka glömma. Men han hade skickat henne en stark känsla av isolering och hon fick en bild av en aggressiv man. (Baltis var 11 månader när jag tog hand om honom och mannen i den tidigare familjen hade just hamnat i fängelse). Baltis visar fortfarande tydligt att han inte kan läsa av andra hundars kroppsspråk och därför fortfarande är mycket osöker vilket visar sig som kaxighet med mycket skall. Passar ihop med den eventuella isoleringen då det är kritiskt att unga hundar får umgås med andra hundar.

Lindas företag heter Hästkraft och på hennes sida kan du kontakta henne och läsa mer! Är du medlem i Aftonbladet Plus kan du läsa artikeln här.