Jag tog Fies hand för en stund sedan, nu hör jag långsamma andetag från hennes sida av sängen och hennes hand rör sig i takt med att hon sjunker i dvala.
Precis som i 'Jane Eyre' känner jag en tråd knuten runt mitt hjärta som är bundet till hennes hjärta. Varje gång hon eller hennes syster lämnar mig brister tråden och mitt hjärta blöder.
De är mina barn även om jag inte är deras mamma. Imorgon när jag kommer hem är hon borta igen.
Vilka fina ord du skriver... Dem kan skatta sig lyckliga som har någon som dig... Bara genom att läsa det som finns här på din blogg om dem, så förstår man hur mycket du betyder för dem i deras liv oxå...
SvaraRaderaKram