Gamla berättelser från tomteskogen

En sysselsättning som är högt upp på topplistan är att vandra runt i skogen. Helst i gummistövlar efter ett regn då alla dofter från mossan, jorden, löv och barr slåss om att vara först in i näsan.



Med livlig fantasi föreställer jag mig att så fort jag passerat en plats tittar alla tomtar och troll fram och tisslar och tasslar om vad de just beskådat för ett djur. Och de ser rakt igenom mig, vet vad jag har på mitt samvete. De vet om jag cyklat förbi ett skadat djur eller passerat en snigel eller daggmask som snart kan bli överkörd av en bil, de vet och behandlar mig därefter. Därför gör jag oftast inte det, bara passerar, min tid är inte viktigare än att jag har utrymme att tänka på andra än mig själv, stora som små, karma.
Alla andra djur som varit tysta eller låtsaspratat ett annat språk för att inte avslöja att de har samma språk som vi människor faller in i tomtarnas konversationen och tycker det är högst intressant.

Baltis som självfallet vet att precis så är det har hela tiden lufsat bakom mig och försökt dölja sina fniss över hur dumma vi människor är och speciellt hans matte som bara nästan fattat hur allt hänger samman.


Det här är förresten ett flerfamiljshus. Det är jag helt övertygad om.
Hade jag vågat återvända efter skymningen hade jag sett alla små tända ljus och små rökpelare från svamptaken. Hört skratt, kunnat lyssna på gamla berättelser om hur världen såg ut förr, när människan ännu inte börjat förstöra allt för de visste att dessa väsen fanns och hade respekt för dem.


Visst är det svårt att tro att på en plats så magisk som denna ser allting precis likadant ut när man väl lämnat den utom synhåll? Men de är duktiga alla tomtar och troll och djur, trots att jag är snabb som en vessla när jag vänder mig om för att komma på dem när de tittar fram bakom stenar och mossväxta stammar ser jag aldrig något mer än kanske något som rörde sig lite där borta...

Förresten skyller jag min fantasi på mamma som under alla mina barnaår tutade i mig att tomten bodde i det lilla belysta tomtehuset som stod på tv:n.
Well, mina skogspromenader är bra mycket trevligare i sällskap av fantasin så jag hoppas att jag kan behålla den i trettio år till.