Mot Växjö

Då sitter jag på tåget mot Växjö och det var inte fullt så förfärligt som jag var rädd för i morse. Anledningen till det var att trots att jag bestämt mig för att inte snooza gjorde jag det omedvetet ändå. Och när jag upptäckte det hade det gått ca 45 minuter. Vilket innebar att adrenalinet pumpade och allt gick på några få sekunder. Som tur var hade jag fixat bullar som låg i kylen och Baltis fick energi av min energi och var helt med på att gå ut fem minuter efter att vi vaknat! Hade t.o.m. 8 minuter till godo efter att jag köpt biljetten på centralen.