Det man inte vet har man inte ont av...

Jag sa till mamma för några år sedan att när hon fyller 70 ska jag berätta om mina hyss i yngre år. Då är hon för gammal för att ge mig konsekvenser ; )
.
Vi pratade nyss i telefon och en sådan fuling kom upp till ytan. Vi pratade om min gymnasietid på Pauli och på den tiden delade vi ju skola med ett annat program där bara dem med lägst intagning gick och vi ansåg att de med sitt bus förstörde Paulis fina rykte. Mamma inflikade att hon mindes att kriget mellan våra program var så infekterat att jag fick ha livvakt under skoltid. Det var i och för sig sant men det var av en lite annan anledning som mamma fram tills nyss varit helt omedveten om.
.
Vår matsal fanns i "deras" byggnad och det var problem där varje dag. Många på det tekniska programmet var ju lite nördiga och ett tacksamt släkte att mobba. En dag såg jag en tuff kille från handelsprogrammet hota en liten kille från vår etta med kniv vid matsalen. Jag gick emellan och stoppade attacken med konsekvensen att jag fick ha en kille som följde med mig på alla raster som livvakt. Han var superduktig på kampsport vill jag minnas men framför allt var han hårdrockare (som på den tiden var lite kusligt) så de som ville mig illa var rädda för honom.
.
Sådär, en story som kommit upp till ytan mamma... : )