Ja då blåste det en jätteblås sedan försvann strömmen. Mysigt att bo i skogen och behöva tända stearinljus för att det är beckmörkt. Det låter som att rutorna ska spricka när som helst, så mycket tjuter det.
Tur att jag inte börjat laga mat som jag funderat på en halvtimme nu :-D får bli knäcke hela dagen.
"Alis volat propriis" är latin för "hon flyger med egna vingar" Jag ser det som en vacker beskrivning av min självständighet.
Det finns många individer som gör mitt liv härligt att leva men det finns bara en som jag känner mig beroende av för att överleva.
Jag har fått lära mig av henne, min kära mamma, att man försöker själv tills man överbevisas att man inte klarar något och då försöker man ändå en gång till.
Livet har vassa taggar som ibland orsakar sår så djupa att man nästan tappar förmågan att andas av smärtan. Men för varje gång man tar det första flämtande andetaget igen, växer sig vingarna än starkare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar