Träning

Nu ska jag strax bege mig mot ett pass Step och få utlopp för all min surighet.
.
Jag skrev för någon dag sedan att jag definitivt anser mig vara stabil. Det var innan jag slutat röka utan hjälpmedel. Att jag skulle bli labil av att sluta röka hade jag aldrig trott och jag är tacksam att jag inte mår såhär av något annat i livet. Jag har aldrig haft en depression och vet inte hur det känns men detta skulle jag klassa som en sådan. En annan skulle kanske bara säga fis på tvären som faktiskt varit deprimerad.
Det hjälper inte att Baltis tik-kompis löper och att han är trotsig och olydig.
Jag blir taskig, skäller på honom fast jag vet att han inte förstår varför jag inte är stark och konsekvent som jag alltid annars.

Och det är jävligt svårt att låta bli att köpa cigg när jag bor själv och ingen ser om jag misslyckas med mitt beslut och börjar röka igen.

Nu ska jag gå på promenad med Baltis innan jag far iväg och peppa mig själv att gå raka vägen förbi kiosken i Hörby när jag kommer dit.