Tvingar upp ett leende

Jag är glad. Om två veckor när all abstinens lagt sig är jag ännu gladare, jag lovar. Efter joggingturen gick jag hem till Emma och fick hem en skiddress jag ska testa. Jag ventilerade min twistade hjärna för henne och det hjälpte lite på mitt insnöade tänkande. Det som gör hjärnan så dum är ju att det är mig själv den försöker lura. Man kan inte lura någon som redan sitter med all information! Så korkat. Alla undanflykter hjärnan kommer med för att bara få köpa en paket till...sen ska jag sluta... övningskörning på söndag måste jag ha cigg till, mammas födelsedagsmiddag måste jag ha cigg till etc. etc. verkligen korkat. Nu har jag varit rökfri strax över ett dygn och skulle jag bara kasta bort det? Visserligen har jag slutat cold turkey utan nikotin-hjälpmedel men men. Finns det människor som kan dra ett streck över missbruk av heroin och metamfetamin och allt vad det heter klarar jag några ynka cigg om dagen utan plåster eller tuggummin.

Nej, jag är glad att jag äntligen tagit tag i skiten för att:

• jag sparar massor med pengar
• det ser billigt ut när man står och röker
• jag kan träna när jag vill och förbättra resultaten
• behöver inte stå ute och frysa och röka
• jag vill inte att någon kemisk tillsats ska styra mig