En eloge till mamma

Varning för ett långt men viktigt inlägg...

Det är väldigt sällan numera som jag påminns om den motivation som fått mig att plugga på högskola/universitet i snart sex år. Idag kände jag den.
.
Jag har förr skrivit att lycka för mig är att kunna betala alla räkningar och handla all mat utan att titta på prislappen för att det alltid finns tillräckligt med pengar på kontot.
.
Idag stannade jag till i lanthandeln och funderade på vad jag skulle köpa. Jag har inte gått igenom skafferierna så noga ännu och ville ha lite festmat för att fira tentan men visste inte vad som fanns hemma. Funderade på den där kycklinggrytan som är så god och tänkte att jag nog behövde mer grönsaker. Ingen squash eller broccoli fanns färsk så jag tittade i frysdisken. Normalt sett hade jag halat upp påsar med både broccoli och andra grönsaker utan att titta på vad de kostade men det kan jag inte denna månaden. Tittade på prislappen och övervägde hur gärna jag ville ha just den grytan och valde att inte ta påsen.
.
I samma sekund kände jag en otrolig sorg, gråten satt i halsen och övervägde att visa sig. Sorgen över att vara fattig. Sorg över att inte kunna plocka ner precis den mat jag vill ha i korgen utan att titta på priset.

Slog bort sorgen och tröstade mig med att det är DENNA månaden. Nästa blir precis lika bra som vanligt och nästa också och nästa igen. Det är denna månaden jag köpt både ny cykel och ny dammsugare och inte kan plocka ner vad jag vill i kundkorgen.
.
I nästa andetag tänkte jag på min mamma och skämdes.
.
Min underbara högst älskade mamma som under de flesta av våra år som ensamstående mamma när jag bodde hemma levt sådär nästintill VARJE månad. Vilken styrka hon har som inte gav upp och som aldrig visade denna sorgen för mig som hon också måste ha känt. Att stå och välja bland varorna för att hon inte kunde köpa med alla hem, behöva be mig att inte äta så många clementiner varje dag för att det måste räcka tills nästa lön.
Herregud vilken stark människa hon är, jag beundrar allt hon gått igenom utan stöd eller bidrag från NÅGON.
Helt ensam bära på denna sorg att inte kunna handla mat till sig och sitt barn utan att titta på prislappen för att det sällan fanns tillräckligt med pengar på kontot. Missförstå inte, jag har aldrig saknat mat och detta tack vare hennes förmåga att vända och vrida på varje krona.
.
Detta är min motivation till att ha pluggat i snart sex år. Mitt första jobb blir kanske inte så välbetalt. Men när jag med mina ambitioner nått dit jag vill kommer jag inte bara att kunna betala alla räkningar och handla all mat utan att titta på prislappen utan handla en cykel och en dammsugare VARJE månad om jag så vill. Mamma kommer att få följa med ut och resa och när hon blir gammal och skrynklig(are)! ska hon få bo på ett hem där hon får må underbart bra och dricka likör efter maten om hon så vill. "-Skicka räkningen till mig" säger jag bara och ingenting kan återgälda vad hon gått igenom och gjort för mig och den sorgen hon måste känt under så många år.
.
DET är min motivation till att studera för att få ett jobb med fantastisk lön. Och jag skrattar åt min sorg för att jag under EN månad inte kan köpa allt jag pekar på.