Spenderade hela gårdagen och denna kväll med att uppkrupen i soffan läsa boken En Dag av David Nicholls. Hatade den emellanåt och älskade den hela tiden ändå. En bok som var omöjlig att släppa samtidigt som den ändå var så långsam i handlingen att man kände sig lite stressad.
Verkligen ingen feelgoodbok utan en fiktiv bok om den vackra och ofta orättvist upplevda verklighet vi lever i vad gäller relationer med de vi älskar mest.
Årtiondets romantiska komedi är här! Två människor. Tjugo år. En dag. Du kan leva hela ditt liv utan att inse att det du letar efter finns rakt framför dig. 15 juli 1988. Emma och Dexter tillbringar en natt tillsammans efter examen på universitetet. I morgon måste de gå skilda vägar. Men var kommer de att vara den här dagen om ett år? Och varje år som kommer?
Vi får totalt följa Dexter och Emma under tjugo års tid, på ett ovanligt sätt: berättelsen gör nedslag i deras tillvaro under just en dag varje år. Dexter är en stilig charmör med en programledarkarriär på gång, men riskerar att trasa sönder sina chanser. Intellektuella, smarta Emma har författarambitioner men tenderar att misslyckas med det mesta. De älskar varandras sinne för humor, och kanske har de i varandra hittat den bästa vän de någonsin kommer att få. Men vill de något mer?
En dag är en historia om kärlek och vänskap, om livet mellan 20 och 40.
Har filmen (One Day) hemma utan att ha sett den och utan att koppla den till boken. Nu vet jag inte om jag vågar se den. Vet att jag måste göra det men vill samtidigt inte, vill inte ha denna underbara och även hemska bok i rörliga bilder, räcker med de jag har i huvudet just nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar