Begav oss mot Barum för att ta färjan mot min favoritö Ivön : )
Promenerade upp mot Klacken och insåg lite ledsamt att träden nu växt sig så höga att man inte längre har sjöutsikt från favoritklippan. Picknick blev det ändå, mackor till oss och morot till Baltis!
Nere vid vattnet hittade vi en nybyggd brygga där det på en skylt stod att det numera går utflyktsbåt från Klacken till fyra olika platser på andra sidan sjön på lika många turer under juli. Svindyrt att åka och jag förstod inte riktigt vad som ingick i priset. Ingen middag på sjön med stearinljus i alla fall!
Nästa anhalt var Ugnsmunnarna vilket är ett ställe bara vana Ivökännare hittar till. Ingen skyltning finns dit och ingen hjälp får man om man googlar heller. Trots att vi varit på ön flera gånger har jag aldrig visat honom stället men jag visste var det låg eftersom jag spenderat barndomens somrar på sagoön!
Efter en lång promenad på bilfri grusväg från öns huvudväg hamnar man i en skog och går mot vattenbrynet. Mycket anonymt alltså.
Ugnsmunnarna är kalkstensgrottor, mycket pampiga dessutom!
Miljarder snäckskal i kalkstenen, superlätt att pilla loss så det är ett mysterie att de inte rasat ihop ännu.
Han fick inte bada riktigt men en bit ut fick han gå och plaska och hämta stenar!
Vi gick också runt i strandkanten fast vår sysselsättning var fossiljakt!
Jag hittade största fossilen!
Sista anhalten på ön var s:ta Ursulas kyrka där jag la en blomma på de drunknade pojkarnas gravsten. De gick ner sig i Ivösjön på 1800-talet när de var 21 resp 12 år gamla, varför vet jag inte men en gissning grundad på månaden kan varit att isen brast och en försökte rädda den andre. Tycker det är så sorgset så jag har alltid lagt något grönt på graven trots att den är flyttad och inte har kistan under sig kvar. En liten tanke tror jag hur som att Carl och Per Kjellgren uppskattar.
En glass i kiosken innan vi tog färjan tillbaka till Barum blev det också! Vid det laget hade himlen blivit blå med strålande sol som faktiskt värmde!
Tog en ny väg tillbaka västerut då vi såg på iPaden att det gick en väg uppe på åsen mittemot Ivöns västsida. Där såg vi också att det var ett stort tomt område och när vi körde dit hamnade vi i en övergiven bergkross! En stor sjö hade bildats i kratern med vatten så grönblått att vi trodde vi hamnat utomlands! Det såg extremt varmt ut pga färgen och man längtade efter semester i fjärran land!
På andra sidan berget fortsatte bergkrossen med magisk utsikt! Här hade jag lätt kunnat bo och äta middag på verandan med denna utsikt varje dag...
Vi beundrade utsikten bra länge. I alla fall tills vi insåg att vi inte stod på riktigt så fast mark som vi trodde utan på toppen av enorma stenblock som stupade ner i dalen. Då smög vi sakta tillbaka mot bilen : )))
Körde på snirkliga vackra vägar hem och stannade i Knislinge och köpte med oss pizza som vi åt vid Wanås slott, mycket vackert var det där!
En helt underbar söndagsutflykt som man inte ville skulle ta slut!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar