Idag hade jag förmånen att vara Jobbmentor genom
Mentor Sverige och träffa 9:orna på Söderkullaskolan i Malmö och berätta om mitt yrke inför deras gymnasieval i februari. Önskar att jag även fått en sådan chans när jag var 15!
Vi var 9 st som var där och en salig blandning av yrken! Arkeolog, projektledare, reseledare, läkemedelsforskare, utesäljare för läkemedel, brandman, IT (säkerhet) och ekonomichef. Och så jag som berättade om HR!
Vi fick först presentera oss kort i aulan och blev sedan uppdelade i grupper. Tyvärr fick vi inte träffa alla grupperna men vi hade lite mingel när tiden var slut då de som inte träffat oss eller de som hade fler frågor kunde komma fram och prata lite mer. Man skulle stå och hålla upp sin yrkesskylt och det kändes ganska jobbigt eftersom inte alla fick någon fråga och fick stå ensam. Hade det varit jag hade jag nog känt mig ganska dum så som tur var fick jag ganska många frågor.
På förmiddagspasset hade jag tilldelats detta kyffe, riktigt illa. Ett förråd med två stolar och en massa prylar. Lätt att ha en grupp där på sex elever... Fast på eftermiddagspasset var grupperna på ca 10 så då fick jag ett annat rum.
Totalt träffade vi elva grupper och varje grupp fick ca 20 min så mycket prat och upprepningar blev det!
Jag inledde med att fråga dem om de visste vad de skulle välja ännu och det var nog lika många som visste som antalet utan en susning. Sen berättade jag om min krokiga resa till där jag är idag som inleddes med att jag valde helt fel på gymnasiet! Och hur jag sedan jobbat och pluggat och hamnat där jag är idag som personalvetare. Vi pratade lön, tips till när de skulle söka extrajobb, vad man bör tjäna när man är 15 år, hur brett det är att vara personalvetare, hur man kan förflytta sig i karriären och hur bra det är att ha både livs- och arbetslivserfarenhet i mitt yrke innan man väljer min utbildning.
Jag blev först ganska chockad över hur ofokuserade många av dem var, snackade, kom för sent, lyssnade på musik. Överväldigande många uppfattade jag som ganska respektlösa. Men jag läde mig efter första gruppen vad de var intresserade av att prata om och då var det efter någon minut helt andra elever än när de klev in i rummet, de satt tysta och de flesta lyssnade och någon vågade ställa frågor.
Lunchen var tragisk skollunch och gratis är inte alltid gott kan jag säga. Italiensk makaronilåda såg ut som någon Baltis kunde lämnat efter sig efter en ordentlig magbakterie och det enda positiva var den ekologiska mjölken och att det fanns selleri på salladsbordet.
Det var bara ett par stycken som jobbade extra och de förstod på ett mycket bättre sätt såklart vad mitt yrke kan handla om.
Blev ganska förvånade när jag berättade att ett viktigt ansvarsområde för en personalare är att hantera mobbing på arbetsplatsen. De verkade inte riktigt greppa att även vuxna mobbas och det är ju inte så konstigt. De vuxna på skolan som säger att det är fel att mobbas lämnar ju med det en falsk bild av att det bara är barn och ungdomar som håller på med det.
Känner mig väldigt nöjd med dagen och jag blev förvånad över hur min första känsla av obekvämlighet snabbt byttes mot att vara ganska förtjust i de små liven ; ) det blev ju inte sämre när flera elever kom fram efter att dagen var slut och sa att jag var den bästa mentorn!
Tycker det är jättebra att
Mentor Sverige erbjuder elever att träffa olika yrkespersoner och är du intresserad av att vara en del av detta så kontakta dem!
.png)
