Igår satte jag upp galler för dörren så att det kunde stå öppet utan att jag behövde ha koll på var hunden befann sig.
Det jag upptäckte någon timme senare var att jag inte satt upp galler utan det var fritt blås ut genom uterummet. Tur att hunden är fostrad till att få klartecken innan han får gå ut för han var kvar inomhus...
"Alis volat propriis" är latin för "hon flyger med egna vingar" Jag ser det som en vacker beskrivning av min självständighet.
Det finns många individer som gör mitt liv härligt att leva men det finns bara en som jag känner mig beroende av för att överleva.
Jag har fått lära mig av henne, min kära mamma, att man försöker själv tills man överbevisas att man inte klarar något och då försöker man ändå en gång till.
Livet har vassa taggar som ibland orsakar sår så djupa att man nästan tappar förmågan att andas av smärtan. Men för varje gång man tar det första flämtande andetaget igen, växer sig vingarna än starkare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar