Jag älskar mina ungar men de kan också reta gallfeber på mig.
På skoj sa de i onsdags att de skulle köpa en militärvissla till mig för den hade klätt mig! Jag tog det som en komplimang för barn behöver krav och regler för att vara trygga och jag är ganska hård om man jämför vad de är vana vid. Och uppenbarligen älskar de mig ändå eftersom vi sju är efter deras pappas död fortfarande har en härlig relation!
Däremot har min irritation varit på topp över den tredje besökaren som inte en endaste gång sa tack för maten, inte sa tack för att han fick komma när han gick och inte hade något intresse alls av att hjälpa till utan hellre låg i soffan. Usel uppfostran, de föräldrarna har inte mycket att vara stolta över.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar