Vandrade mot bussen för första gången vid nya lägenheten och skulle ta den så att jag var på jobb halv nio. Trodde jag. Den var mer än en halvtimme försenad och det slutade inte där. Hade cykeln med mig då jag behöver ha en i stan för att slippa byta buss för att komma till jobb. Det kan man tydligen inte i Malmö. I MALMÖ får inga cyklar tas med på stadsbussarna än om utrymmet är tomt där barnvagnar och rullstolar ska stå. Inga undantag görs heller än om bussen är tom. Jävligt dålig morgon kan jag berätta. Ringde till mamma för att hon skulle kunna hämta cykeln då den inte var fastlåst i något när jag i stressen inte hittade en lämplig stolpe. Nu fick hon tursamt nog låna mosters bil och kunde köra den till mitt jobb så jag slipper cykla in med den till stan. Det hade jag hunnit först nästa helg ändå. Ibland blir jag så trött, vi kan landa på månen och snart skickas folk till mars. Men en cykel får absolut inte transporteras på stadsbussen och inga hållbara argument fick jag heller. När jag steg av på Södervärn fick jag dessutom en chock när de även lagt ner den kundservice som alltid varit där. De hänvisade till Pressbyrån för laddning av kort. Men de hade inte kunnat svara på mina arga frågor och säkert inte heller ta emot min resegaranti-anmälan för försenad buss. Kom till jobb först halv tio tack vare det plus att jag förlorade tid då jag inte kunde cykla utan fick ta en annan buss mot jobb.
Väl framme fortsatte jag på renskrivning av det vi fått ut av de hittills hållna workshopsen. En kollega mådde dessutom väldigt dåligt idag så stöd behövde ges. I denna situationen både för att det är det som jag anser ska ingå i jobbet inom HR men framförallt för att det är en fin person jag bryr mig om. Man vill liksom ta en del av sorgen för att underlätta. Ofta finns ju inga tröstande ord att ge, man får lyssna och finnas där, mycket mer kan man inte göra i ett tidigt skede. Och det viktigaste - inte backa för personens känslor utan bemöta dem och fråga vad man kan göra. När någon är ledsen, fråga hellre hur personen vill bli stöttad. Det är inte ok att dra egna slutsatser, en extrovert person kan vilja vara ensam och en introvert person ha sällskap.
Efter jobb cyklade jag och handlade mat till helgen på väg mot Södervärn, var hemma vid kvart över sex, rafsade ihop vad jag skulle ha med till skogen och tog hund och pick och pack och gick tillbaka mot bussen. Nu är det tre bussar innan jag är i Linderöd efter flytten till Bunkeflo och vi är nu på den sista av dem och jag börjar fyllas med ro! Längtar HEM!!! Detta är första hela helgen sedan april som jag är hemma helt själv! Min soffa, min tvättmaskin, tystnaden och naturen utanför dörren är det jag saknar allra mest.
Mi casa e mi casa...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar