Att det är någons släktingar är självklart och hade jag kunnat återlämna bilderna till den rätta familjen hade jag gjort det. Men jag kan inte lämna dem ensamma i den där lådan utan måste ta dem med hem och ge dem ett hem att bo i. Där någon ser dem och minns dem.
Har ingen aning om vad deras historia berättar men hos mig blir det som mina husspöken. De går från att vara bortglömda till att få liv igen. Har inget emot att deras själar susar runt i huset och tar vara på mig och mitt hem i gengäld.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar