Igår kom jag i säng 22:30. Fatta vilken prestation detta var. Äntligen skulle jag få sova nästan 8 timmar - på en vardag! Lyckan var total. Just när min kokong var färdig och huvudet låg i helt rätt vinkel på kudden började LilleNalle smått gny. Min första tanke var den som stämde helt och hållet - han vill eller måste ut. Om ifall det var så att det bara handlade om vilja så försökte jag skicka in honom i säng igen men det funkade inte. Så ut fick vi gå, i stormen, på med inte tillräckligt varma kläder. När det just börjat bli så varmt och skönt under täcket!
Beta beta gräs en stund och sen ville han gå in igen. Muttrrade och huttrade och av med långärmat och långbyxat och ner i bingen igen som inte helt hunnit kallna som tur var.
En timme senare var det dags igen och då var det inte så yst jag muttrade. Snarare väste fram att han skulle gå och lägga sig, vilket han gjorde. Fem minuter i alla fall innan det var dags igen. På med kläderna och ut igen. Fast denna gång knäppte jag fast honom i löplinan och skickade ut honom medans jag iakttog betandet från uterummet i lä. Vilka vindar det var i natt!
En kvart senare övertygade jag honom om att vi faktiskt måste sova och sen sov vi.
Idag när vi begav oss hemåt från dagis såg jag att han haltade på vänster fram : ( hoppas att det bara är något som gör över efter en god natts sömn men imorgon bokar jag tid hos veterinären. Har ju lite annat de ska gå igenom på honom.
.png)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar