Igår på väg hem från bussen uppenbarade sig plötsligt en väg rakt in i skogen. Där det tidigare bara varit ett litet hål i stengärdsgården var nu ett ca tio meter långt hål. Där det tidigare bara fanns en urgammal smal väg numera belagd med mossa låg nu ett ännu bredare lager med grus.
Tänk vad världen kan förändras på en dag. När man bara varit borta några timmar.
"Alis volat propriis" är latin för "hon flyger med egna vingar" Jag ser det som en vacker beskrivning av min självständighet.
Det finns många individer som gör mitt liv härligt att leva men det finns bara en som jag känner mig beroende av för att överleva.
Jag har fått lära mig av henne, min kära mamma, att man försöker själv tills man överbevisas att man inte klarar något och då försöker man ändå en gång till.
Livet har vassa taggar som ibland orsakar sår så djupa att man nästan tappar förmågan att andas av smärtan. Men för varje gång man tar det första flämtande andetaget igen, växer sig vingarna än starkare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar