Vart fasiken bär samhället hän?

På en fullproppad stadsbuss där M och jag satt i mitten upptäckte vi två äldre damer som i främre delen stod upp och svajade. Ingen runt om dem erbjöd sina platser och som en ren reflex reste vi oss upp. Jag trängde mig bort till äldsta damen och ledde henne till våra platser. Hon tackade och vi svarade att det var en självklarhet.

Vid centralen tömdes bussen på folk och när vi gick av lite senare tog damen tag i M's jacka och räckte fram två 20-sedlar, en till oss var. Dessa två sedlar kunde lika gärna varit en kniv så som vi reagerade båda två samtidigt. Vi hoppade till i ren förfäran och sa att det fanns ingen rimlighet i att ta betalt för något så självklart.

Jag känner mig nedstämd och ledsen trots att det är timmar sedan det hände. Den gamla damen kände sådan tacksamhet över att få en av vara platser att hon kände sig manad att betala för det.

Detta måste betyda att det är sällsynt att folk reser sig och jag undrar då, vad fan är det för samhälle vi lever i?

Tack mamma för att du uppfostrat mig så att det är en reflex att resa på mig och ge min plats till en äldre människa.