Alltid när jag besöker en kyrka i beundranssyfte (aldrig bedjan) tänder jag ett ljus till Finns minne.
Jag har bett på mina bara knän en gång och han dog ändå. Ingen kan därför få mig att tro att Gud finns men de som tror har byggt vackra hus åt honom jag gärna besöker.
"Alis volat propriis" är latin för "hon flyger med egna vingar" Jag ser det som en vacker beskrivning av min självständighet.
Det finns många individer som gör mitt liv härligt att leva men det finns bara en som jag känner mig beroende av för att överleva.
Jag har fått lära mig av henne, min kära mamma, att man försöker själv tills man överbevisas att man inte klarar något och då försöker man ändå en gång till.
Livet har vassa taggar som ibland orsakar sår så djupa att man nästan tappar förmågan att andas av smärtan. Men för varje gång man tar det första flämtande andetaget igen, växer sig vingarna än starkare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar