Och anledningen till att jag skjutit upp det har varit enbart för dagens övning...uppkörningen.
Finns det något jag inte hanterar väl är det att bli betygsatt på min insats i en situation jag inte ensam har full kontroll eller påverkan på. Och dit hör uppkörningen. Jag gillar att köra bil och känner mig trygg bakom ratten. J som varit min handledare är en fantastiskt lugn och säker bilförare och jag är glad att det är han som lärt mig det jag kan.
Vaknade upp med världens oro och den blev väl bättre men försvann inte. Hade körlektion kl 8 som bara blev en halv för det var inte mitt namn som var bokat och sen var bilen inte tankad. Tänkte redan då att jag måste klara det när det börjat så illa.
Kl 9 var det skarpt läge vid Trafikverket och körläraren hade sjappat. Där stod jag ensam med bilnycklar och nervositet. Tackade högre makter när inspektören var sen och tänkte att det var ju åtminstone fem färre minuter att köra.
Fick kontrollera färd- och handbroms och sen tuta iväg. Till Ica Maxi, bilskolan, mot väg 21, avbryta för att köra mot N Åsum sen avbryta för E22 mot Kalmar, avbryta och köra mot Åhus, svänga av mot Hammar och sen tillbaka till Trafikverket.
När jag parkerat frågade han hur jag tyckte det gått och jag var ärlig och sa att jag kände mig som en trygg medtrafikant men att han själv hörde när jag gjort missar. Och att jag hoppades att jag inte gjort några jag inte själv upptäckt. Det hade jag inte så han sa att jag självklart skulle få ett körkort idag. Då sprutade tårarna av lättnad!!! Och sen sa jag att jag ville tacka honom för hans lugna sätt och mig själv för körningen.
Sen fick jag köra tillbaka till körskolan med bilen. Kändes märkligt att vara ensam och kunna sätta väskan på sätet bredvid. Men det var inte ett sånt Halleluja-moment som jag trodde det skulle bli. Kände mig nog mest emotionellt dränerad.
Nu är skitet i alla fall avklarat, jag behöver förhoppningsvis aldrig mer köra upp och kan njuta av det som är roligt nämligen KÖRA BIL.
.png)
Stoooort grattis, det är en underbar frihet att ha körkort, det gjorde du bra!
SvaraRaderaKram Malin w
Håller med Malin! Bra gjort! Jag har haft kortet i fyra år nu. Hatade precis som du beskriver bedömningen vid uppkörningen och sköt drför upp det efter varje misslyckande. Den tredje gången jag körde upp var det en kvinna istället för en man- en dramapedagog från sthlm. När hon sa att jag klrade det grät jag som ett barn och kramade henne hårt. En underbar känsla av frihet. Återigen: stort grattis!
SvaraRadera