Grand mal

I lördagskväll satt jag i soffan och Baltis låg på golvet på andra sidan av soffbordet. Plötsligt reste sig bordet, ljusstakarna välte och fotpallen under soffan for iväg. Hoppade ur soffan och ner hos Baltis för det första jag tänkte på var att han fastnat med foten under pallen och fått "Baltis-panik". Det fick han ofta förr i trånga utrymmen och tog till alla krafter för att komma loss. Han sprattlade i några sekunder och reste dig sedan och jag tröstade honom, fortfarande i tron att han suttit fast och blivit rädd.

Han hoppade sedan upp i soffan när jag lugnat honom och jag satte mig också tillrätta. Det tog bara ett par minuter och sen började han spasma igen på filten och då förstod jag att det var ett epilepsianfall, även det han hade haft på golvet!

Jag pratade lugnt med honom för att han skulle veta att jag var där och efter anfallet kelade vi tills förvirringen var över. Jag var helt lugn vilket i efterhand förvånade mig lite men det hjälpte honom att inte bli rädd eftersom det aldrig hänt förut.

Resten av kvällen spenderade jag med att googla hundepilepsi och höll honom inom synhåll, lite sur var han för att han inte fick lägga sig i sovrummet...ett par timmar efter sista anfallet var han lite rastlös och hade lite balansproblem men så lite att det nog bara är jag som känner honom som kunde se det.

När inget mer hänt på ett par timmar gick vi ut på en lång promenad och väl hemma kunde han lägga sig till ro igen.

Inget har hänt sedan dess, vi har gått långa promenader och han busade och lekte igår som om inget hänt.

Ringde idag till Dalbyveterinären och sköterskan rådde mig till att avvakta. Medicin mot anfall har biverkningar och om han nu får fler anfall men att de är få och korta är det bättre för honom att leva med dem än med biverkningarna från medicinen.

Jag läste på nätet att anfall i hans ålder oftast beror på en annan sjukdom för epilepsi kommer nästan alltid före tre års ålder. När jag frågade sköterskan om de rekommenderade en anfallsutredning för att se om man hittade orsaken så sa hon nej. På nätet fanns en lång rad sjukdomar som kunde orsaka anfall men som hon sa, varför lägga stora summor pengar på att ev hitta att det är en hjärntumör när man ändå inte opererar? Så länge han är pigg och har rätt vikt och inte visar symptom på sjukdom så lever vi vidare dom vanligt. Och det är ju inte ens säkert att han någonsin får fler anfall.