20 april 2012

Det är aldrig trist på landet

Idag fortsatte vedklyvningen. Igår var jag stursk och föreslog en tidigare tid att starta. Skulle jag inte gjort och ångrade det bittert då jag inte somnade i tid (som vanligt) och var trött som en gnu.

Efter några timmar hade vi fyllt traktorvagnen och åkte hem till mig för att lossa lasten.


Jag åkte traktor och det var precis att rumpan fick plats i minisätet bakom förarplatsen.

Vi hade kommit halvvägs hem till mig då jag upptäckte en förföljare... en av rymlingsgrisarna. I full galopp efter traktorn.

Vägrade gå hem och fick helt sonika följa med och leverera veden.

Färdiga? Då går vi hem igen!

Jag åkte tomsläp tillbaka : )

Jösses vad söliga ni är!!!

Tänk att jag springer fortare än en traktor...

Kom igen!!!

Baltis valde att powernappa vid trappan. Det är ju trots allt vägen in och ut och då missar man inte om det händer något spännande. Typ fika. Fast man sällan får smaka. Hoppet är det sista som överger en...

Fem kubik räcker ett par år i alla fall! Har runt tre kubik sen innan och nu när jag har luft/värmepumpen eldar jag inte så mycket så klockan är sent när jag kommer hem från jobb och det är skönt med redan uppvärmd stuga. Det tar trots allt två timmar innan värmen spridits i huset så pass att det är behagligt och då hade det varit dags att krypa till kojs.

Imorgon väntar väninnebesök med ridtur! Och svartcola. Jag dööör efter kolsyra. Det går ju inte att dricka sig otörstig utan kolsyra??? Känslan att dricka och dricka utan att törsten är tillfredsställd är nästan olidlig!Måste in i veckan och fixa ny patron till Sodastreamern.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar