Nu är minsann bloggsemestern slut. Så mycket nytt har hänt under pausen och ingen ro för att sitta och skriva ordentligt! Men eftersom det är det närmaste en dagbok jag kommer så är det himla trevligt att göra små inlägg att gå tillbaka till då och då.
Så nu är det skrivstart igen, har känt lusten någon vecka och idag blev det av!
"Alis volat propriis" är latin för "hon flyger med egna vingar" Jag ser det som en vacker beskrivning av min självständighet.
Det finns många individer som gör mitt liv härligt att leva men det finns bara en som jag känner mig beroende av för att överleva.
Jag har fått lära mig av henne, min kära mamma, att man försöker själv tills man överbevisas att man inte klarar något och då försöker man ändå en gång till.
Livet har vassa taggar som ibland orsakar sår så djupa att man nästan tappar förmågan att andas av smärtan. Men för varje gång man tar det första flämtande andetaget igen, växer sig vingarna än starkare.