Going back in time...

Igår fick jag kontakt med en gammal vän från gymnasietiden ('94-'97) på Facebook. En stor del av min fritid spenderades på Möllan i Malmö bland både underbara och delvis giftiga vänner som levde alternativa livsstilar. Han skrev ett meddelande och inledde med "Hej Rymdblomma..."

Först log jag för jag har inte hört mitt gamla smeknamn på över 10 år.

En kort stund senare översköljdes jag av alla känslor som fanns inuti mig från den tiden. Jag kände mig misslyckad som valt fel gymnasieprogram, ett av de svåraste man kunde välja och jag klarade precis att hålla näsan över vattenytan och ta studenten. Övergiven för att min pappa bett mig hålla mig undan till förmån för sin nya fru som inte ville ha mig i sitt liv. Osäker för att jag inte hade hittat mig själv och visste vem eller hur jag egentligen var utan testade det ena utseendet och musikstilen efter den andra. Rädd för att jag inte hade en aning om vilken väg jag skulle vandra i livet och vad framtiden innehöll. Ledsen för att jag inte kände att jag riktigt passade in någonstans.

Alla dessa känslor överumplade mig och skapade ett virrvarr inuti mig som jag inte visste hur jag skulle bemöta. Efter en kort stund samlade jag mig, redde ut alla dessa trådar och funderade på hur livet faktiskt blev till dags dato. Jag är lycklig för att jag har underbara vänner och valt att de ska vara få. Jag är stolt över min snart sex år långa utbildning. Jag är trygg i mitt hus och med min livsstil. Har insett att jag är unik utan att se ut på ett visst sätt som passar in i en viss grupp. Jag känner mig nöjd med vad jag åstadkommit so far än om det tagit tid och varit i omvänd ordning. Jag är glad för att ha älskat än om jag också förlorat - men vunnit för att jag har två underbara flickor som jag älskar som mina egna barn.

Framförallt känner jag tacksamhet för att jag har en mamma som genom hela resan funnits bara ett steg bakom mig och varit beredd att ta emot om jag skulle falla och ge mig råd både när jag vill och 'när jag KAN själv' ; )

Så jag drog en djup suck, alla otäcka känslor försvann och jag log åter åt mitt gamla smeknamn.