På kvällens ridtur såg jag i ögonvrån något som gjorde att jag bara var tvungen att hoppa av : )
En riktigt stor stolt fjällskivling fick följa med tillbaka. Vi var ändå på väg hem så jag behövde inte offra trav och galopp för att rädda svampfyndet.
"Alis volat propriis" är latin för "hon flyger med egna vingar" Jag ser det som en vacker beskrivning av min självständighet.
Det finns många individer som gör mitt liv härligt att leva men det finns bara en som jag känner mig beroende av för att överleva.
Jag har fått lära mig av henne, min kära mamma, att man försöker själv tills man överbevisas att man inte klarar något och då försöker man ändå en gång till.
Livet har vassa taggar som ibland orsakar sår så djupa att man nästan tappar förmågan att andas av smärtan. Men för varje gång man tar det första flämtande andetaget igen, växer sig vingarna än starkare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar