Det finns ju olika sorters bästa vänner som fyller olika behov och jag skulle nog säga att mina vänner är alla på olika sätt mina bästa vänner då jag väljer bort att umgås med alla dem som inte platsar i denna kategorin. Så er jag inte nämnt, umgås vi så är du min bästis!
Mamma är ju min bästa vän som fyller rollen som den som ALLTID finns där. J är mitt ex och vi pratar flera gånger i veckan. Händer det något bra/dåligt är det honom och mamma jag alltid ringer. Han känner mig ju som den jag under en period delat livet med och med honom behöver jag aldrig låtsas, allt är så enkelt. Min träningsbuddy Jeanette har också en lite extra speciell roll, en människa som sett dig ur din minst attraktiva vinkel och som vet din mörkaste hemlighet behöver man liksom inte fejka för eller impa på, det är liksom för sent för det ; ) finns personen där bredvid ändå så släpp för fasiken inte taget!!!
Min allra bästa vän är ju ändå jag själv. Förutom mamma så finns det ju ingen som tror på mina förmågor som jag själv gör. Och ingen bryr sig ju så om mitt välbefinnande eller är så engagerad i min framtid och mina relationer som jag är. Dessutom ska jag ju leva i ett slags "samboskap" med mig själv resten av livet oavsett om jag träffar någon eller ej, så det är bäst för mig att jag fortsätter vara min bästa vän för man kan inte separera från sig själv! Det gäller att ta tag i konflikter när de dyker upp, förlåta sig själv för sina misstag och mindre attraktiva egenskaper och jobba på att minska glappet mellan den man är och den man vill vara.
Vinterns varmaste jacka: The North Face Himalayan Parka
2 timmar sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar