Ett aj till efterrätt

Halv åtta mötte jag upp Emma som varit en god vän och dragit ut mig på löptur. Har inte tagit ett löpsteg sedan Vår Ruset men nu är det slut på latmaskandet. Det blev lite mer än 3,5 km i vår härligt kuperade terräng och varje steg kändes som ett steg närmre döden. Inte riktigt, jag överdriver en del men jag hade redan bestämt mig innan turen att det skulle bli jättejobbigt och då var det ju det också.



När jag kom hem såg jag att några penséer såg väldigt ledsna ut. Gräset var grönt och fint och jag tog därför inga skor på mig utan gick ut i gräset. När jag vattnat klart kände jag något under foten som jag inte brydde mig så mycket om - förrän det stack till! Jävla geting som var ute just där just då. Men eftersom de dör efter stick ligger den nog och ångrar sitt temperament just nu.