Först tänkte jag att jag borde fråga om han vill ha något varmt att dricka eller en bit mat. Tänkte tanken men fortsatte att gå, precis som de flesta gör. Blev sedan irriterad på mig själv för att jag gjorde så som de flesta gör, så jag gick tillbaka och ställde frågan.
Många vill nog fråga men vågar inte för man vet ju inte vilken reaktion man får tillbaka. Sårar man en stolthet? Blir man utskälld?
Han hade ingen sårad stolthet och utskälld blev jag inte heller. Han ville varken ha hamburgare eller kaffe.
Då frågade jag om jag kunde gå in på Hemköp och handla något vilket han tyckte var en lysande idé.
Så han tog fram en lapp och penna och började skriva inköpslista.
2 st avocado
sardiner i olja
vitlök
en påse jordnötter
bacon
stekfläsk
frigående kyckling utan kryddor
Jaha, inte riktigt vad jag förväntat mig men vem är jag att ifrågasätta vad han ville ha, jag frågade ju och detta var hans svar!
Dessutom tyckte han att jag kunde gå in på Systemet men det var ju liksom inget alternativ.
Så jag stegade in på Hemköp och handlade. Eftersom han var lite osammanhängande och ibland bara fastnat med blicken några sekunder i tomma intet förstod jag ju att han antingen var påverkad eller psykiskt sjuk. Så min magkänsla sa att han har nog inget kök att tillaga det här i. Men om jag kunde upprätthålla hans lilla illusion om att så var fallet så bjöd jag på det.
Däremot köpte jag varken stekfläsk eller frigående kyckling. Bacon för en tia kunde jag ju bjussa på att det blev förstört utan kylskåp och det andra i påsen kunde han ju äta när han ville.
När jag kom tillbaka hade han skrivit en ny lista men den var inte full med matvaror, snarare madiciner och adresser.
Bekräftade ju tillsammans med nallarna i cykelkorgen att han hade mentala problem.
Hur som. Jag kände mig i alla fall nöjd med att inte bara ha gått förbi utan gjort skillnad. Hur liten den än var så var det en skillnad för någon och det är det som räknas i det större perspektivet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar