Powernappademellan halv sex och halv åtta och efter hundpromenad och macka zappade jag ofokuserat och hamnade av en slump på en udda kanal med filmen Caramel. Att jag inte bläddrade vidare var helt enkelt för att jag var för trött och glad är jag för det nu! En romantisk komedi från 2007 om fem libanesiska kvinnor från Beirut. Och då är det inte rom-com á la Jennifer Aniston utan en där det var väldigt lite fokus på humor och med mer seriösa världsliga problem. Underbar film helt enkelt!
Six women in Beirut seek love, marriage, and companionship and find duty, friendship, and possibility. Four work at a salon: Nisrine, engaged to Bassam, with a secret she shares with her co-workers; Jamale, a divorced mother of teens, a part-time model, fearing the encroachment of time; Rima, always in pants, attracted to Siham, a client who smiles back; Layale, in love with a married man, willing to drop everything at a honk of his horn. There's also Rose, a middle-aged seamstress, who cares for Lili, old and facing dementia. Rose has a suitor; Layale has an admirer on the police force. Is delight a possibility? Is caramel a sweet or an instrument of pain?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar