Välkomstkommittén

När någon av gårdens människor är hemma när jag ska hämta på dagis är det detta jag möts av oftast. En vit lurv som först tittar lite hoppfyllt när jag på långt håll kommer cyklande! Sen reser han sig upp, börjar trippa lite mer hoppfyllt och när jag plingar i ringklockan att det är jag blir han jätteglad! Som om det är fler som cyklar där jag bor och att han därför är osäker?

När jag cyklat ikapp honom sprudlar han av energi, vänder om och hoppskuttleker med Kajsa som om han just mött henne och inte spenderat de senaste tolv timmarna i hennes sällskap : )

Han älskar dagis men han älskar också när jag hämtar honom. Sen lunkar vi hem och han får sova lite överallt resten av kvällen! Inte många knop han gör då.