Dag 03 – Mina föräldrar

Jag väjer av olika skäl att fokusera på den i mitt liv närvarande föräldern i detta inlägg!

Mammis vars beslut genom hela mitt liv baserats på vad som är mitt bästa oavsett om jag förstått det då eller ej. Det har ju visat sig att hon haft rätt så jag köper det med hull och hår. Det har många gånger varit tufft i vår relation, under många av våra ensamma år arbetade hon heltid på kontor och det var klart tufft att sköta hem och mig men det gick ju!
Strax innan jag hamnade i tonåren började mammas utmattningssyndrom vilket tragiskt nog fortfarande är högaktuellt. Med den förändrades mycket till det värre, för att hon under alla år varken fått stöd från sjukvård, myndigheter eller familj. Under mina år hemma var jag verkligen inte mycket till hjälp heller. Det var traumatiskt för mig att den enda tryggheten jag hade var sjuk och inte kunde vara min klippa längre så jag valde många gånger att helt enkelt inte hantera det. Om jag gick in och stöttade och hjälpte (t.ex. hushållsarbete) så var det som att jag accepterade situationen att mamma inte kunde fixa och det ville jag inte acceptera.

Något som varit bra också med att hon inte haft ork är att jag fått lära mig att i mångt och mycket ta ansvar själv och ta tillhörande konsekvenser. Har inte haft någon som vakat över mig och det har gjort mig väldigt självständig och initiativrik. Att inte kunna springa till mamma som fixat alla situationer har varit väldigt bra. Inte så att jag frågat och fått nej för det skulle jag aldrig fått det svaret, mer att jag valt att inte fråga för att inte bidra med mer oro och bekymmer utan löst mycket själv.

Vi är inte särskilt lika till utseendet. Jämfört med henne är jag en amazon ; ) och hon så liten att jag utan problem kan bära runt på henne. Men ögon- och fårfärg har vi lika mörka. Personligheten är ingen kopia heller skulle jag vilja påstå. Gemensamt är att vi är extremt envisa och självständiga, jag snäpppet mindre stolt än henne. Hon tar åt sig av det mesta och på mig rinner det mesta av. Däremot har hon helt till skillnad från mig temperament som en hetlevrad mexikan och exploderar som en piñata när man minst anar det. Ofta är det mina blickar eller en mening sagd i fel tonläge som är basebollträet till piñatan...
Världens bästa mamma, hade jag valt igen skulle jag valt henne!

Denna dikten skrev jag till mamma på Mors dag 2009:

Du fostrade mig till den jag är och lade grunden till allt jag kan och någonsin kommer att lära.
Du har gett mig styrkan att se mina svagheter och förmågan att tro på mig själv.
Du gav mig ambitioner att nå stjärnorna och inte nöja mig med livets smulor.
Du är den enda jag behöver när jag har det svårt och dina råd är min vägvisare för du är klok och stark och rättvis.
Du är den enda som burit mina sorger tillsammans med mig och när jag inte orkat längre har du räckt ut din varma och kärleksfulla hand och hjälpt mig upp igen.
Du har visat att det räcker med bara oss två för att vara en familj och allt vi varit med om tillsammans har gett oss ett band som ingen och inget kan bryta.
Ett band som gör att vi kan skratta och gråta och bråka.
Ibland behöver vi inga ord, bara en blick som båda förstår.
Alla val du gjort sedan den dagen jag föddes har du gjort för mig och för det finns det inga ord i världen som kan beskriva min tacksamhet.

Det finns ingen större kärlek i mitt liv än den till dig, min mamma.
 



Mamma i rabatten hemma hos mig från i somras.