Jag skrev in det i kalendern men hade inte mobilen nära till hands och fick därför inte lagt in någon påminnelse...
Tjugo över sju ringde ordföranden och frågade om jag var på väg.
Eh, det var ett möte som till hundra procent gått förbi mitt komihåg så jag var i Kristianstad och hjälpte mamma att handla mat.
Genant, för det är inget som jag särskilt ofta gör, glömmer. Men efter en intensiv vecka med examen och redovisning och fyra timmars sömn inatt var det bara totalt borta.
Visst blev det sura miner från ordföranden, och det kan jag till viss del förstå, vissa lever ett mer inrutat liv än andra, men det var inga problem på så sätt att de andra två inte kunde ha mötet.
Jaja, alla glömmer vi då och då, skönt att vara mänsklig ibland ;-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar